Köpa mynt i Turkiet
En myntsamlare tar varje chans att hitta
nya objekt till sin samling. En charterresa till Turkiet gav
några trevliga nytillskott till samlingen. Att köpa mynt i
Turkiet är dyrt, att hitta mynt under miljonen är svårt då
den turkiska liran har haft en sämre utveckling än den svenska
kronan. Dagskursen på liran var i oktober 150.000 TL för en
svensk krona. Med några hundra miljoner på fickan gick jag ut
för att göra några semesterfynd. Gick runt i stan och frågade
på engelska och tyska var jag kunde hitta gamla mynt eller andra
antikviteter. Alla var hjälpsamma men ingen förstod nog riktigt
vad jag var ute efter. Köpa gammalt när stan var full av
nyproducerade saker? De flesta hänvisade till stora bazaren där
allt finns till salu. Jag styrde kosan till en bazar full med
mattor, läder, billiga märkeskopior av klockor och kläder men
inga mynt. Strosade runt bland hundratals stånd, alla med lika
trevliga och förhoppningsfulla ägare "Sir where are You
from?", Sweden, "high quality kom kopa valdigt
billigt!" när jag inte var intresserad av säljarens
märkeskopior fick jag med mig några svordomar på blandade
språk....
Efter någon timmes rundvandring så dök mynten upp! bland
allsköns bråte fanns en burk med mynt. I en salig blandning
låg mynt från större delen av världen blandade med mycket
slitna antika mynt. Jag började studera mynten och ägaren ville
bjuda på äppelte, så vi gick in bakom marknadsståndet för
att dricka te och diskutera mynt. Ägarens far var myntsamlare
och nu hade sonen fått möjlighet att sälja hans samling. De
flesta var för mig helt ointressanta men det kunde ju vara
roligt att få med sig ett gammalt mynt hem så efter lite
diskussion tog jag upp ett slitet jordfynd i kvalitet 1?, där
åtminstone den romerske kejsaren porträtt var någorlunda
välbevarat. "How much?", "for You very good
price!", "only 80.000.000 TL". 600 kronor för ett
mynt som i Sverige på sin höjd skulle kosta en femtilapp. Trots
att jag vet att prutmånen i Turkiet är mycket god, var
utgångsbudet så högt att jag skulle såra säljaren om jag gav
honom ett bud. Snabbt tar jag ett enklare engelsk sekelskiftes
mynt i handen, något vill jag köpa av säljaren. 15 miljoner
för en sliten penny från 1901. Det blev ingen affär.
Några dagar senare besöker jag en gammal ruinstad från
tideräkningens början. Turkiet har otroligt mycket
seevärdheter, minst lika mycket arenor, städer mm bevarade som
Italien och Grekland, klart värt ett besök. Hinner knappt gå
av bussen föränn jag blir erbjuden stora romerska mynt i bra
kvalitet. Säljaren har hittat myntet alldeles i närheten av
ruinen och vill nu sälja dem till mig. Mynten är i så bra
kvalitet att "gjutskägget" är kvar. Dessa dåliga
kopior erbjuds för ett par hundra kronor styck. Innan dagen är
slut har drygt tio försäljare erbjudit mig nyligen funna mynt!
De numismatiska souvernierna från Turkiet blir till slut bara
några växelmynt, ett par högvalöriga sedlar och några
bättre svenska mynt! För bra svenska mynt fanns det att köpa i
Turkiet precis som överallt i världen. Min mynthandlare låg
ett kvarter från hotellet och hette Magic, Magic Internetcafé.
För några kronor kunde man surfa runt till de gamla hederliga
auktionssiterna Tradera, iBazar och eBay. Så behållningen av
semester blev förutom sol, mycket god mat och mycket annat
några trevliga svenska mynt.
Jag har sagt det förut och säger det igen, internet är
fantastiskt. Tänk dock på att de moderna operativsystemen
gärna sparar på lösenord. Visst är det bra i hemmiljö men
inte vill man sprida dessa på andra ställen. Datorn frågade
mig säkert, men mina kunskaper i Explorer på turkiska är
begränsade. Resultatet blev att mina lösenord till Hotmail och
Tradera nu finns lagrade på ett turkiskt internetcafé
tillgängliga för alla. Inte för att jag tror att någon har
nytta av dem, men för säkerhets skull ändrade jag lösenorden
när jag kom hem...